25-04-17: Men om vi ska locka hit fler akademiker av internationell toppklass måste vi långsiktigt förbättra villkoren här.
De amerikanska universiteten har varit motorer för vetenskaplig utveckling från andra världskriget och framåt. Deras ledande ställning är resultatet av en dynamisk utveckling beskriven exempelvis av Jonathan Cole i The Great American University, och en viktig del har varit öppenheten för talang från hela världen. Periodvis har man fungerat som en fristad. Det är talande att på vårvintern 1933 när Albert Einstein var gästprofessor på California Institute of Technology lär Gestapo ha brutit sig in i familjens våning i Berlin. Einstein, redan då en celebritet, blev så småningom amerikansk medborgare och knuten till Institute for Advanced Study i Princeton.
När nu den amerikanska president-administrationen riktar offensiva åtgärder mot universitetssektorn väcker det helt naturligt både oro och ilska. Samtidigt har det uppstått en diskussion om möjligheten att locka talang från de amerikanska universiteten till Europa och Sverige. Som ett tillfälle att ta i flykten – nästan en huggsexa där det gäller att hålla sig framme.
Diskussionen känns starkt färgad av de frostiga politiska relationerna mellan USA och Europa, men jag hoppas den kan väcka en bredare förståelse för att den akademiska världen är en hård internationell konkurrenssituation. Det skulle kunna göra det lättare att diskutera förhållandena för svenska universitet. Den som är bekant med Chalmers koncernstrategi känner genast igen detta som en av de fundamentala inslagen: förmågan att locka och behålla talang.
Vi måste kunna matcha villkoren som erbjuds vid andra lärosäten. Det handlar om att i alla fall närma sig andra lönenivåer, men också om möjligheterna att kunna bedriva forskning med långsiktiga förutsättningar, att ta akademisk risk och givetvis möjligheten att skapa en rimlig livssituation i övrigt: hur ser socialförsäkringarna ut, hur är arbetsmarknaden för medföljande familjemedlemmar och hur lätt är det att ta sig in i det svenska samhället i stort. Jämställdhet och våra nordiska grundvärden inom ledarskap och företagskultur kan vara en internationell konkurrensfördel.
Det är alltså i detta komplicerade paket av frågor vi måste jobba om vi vill förbättra vår position i konkurrensen om talang.
Och även om kärvare förhållanden vid amerikanska universitet nu skulle kunna innebära att fler ser europeiska universitet som ett alternativ är det förmodligen relativt marginella förändringar för vår del. Om större saker ska hända måste vi fortsätta att arbeta på att bygga upp den mest lockande och excellenta akademiska miljön man kan tänka sig. Det är just det Chalmers långsiktiga strategi handlar om.
Den allvarligaste följden som jag ser det, av förändringarna i USA, är att världens motor för akademisk utveckling riskerar att försvagas. Det innebär förluster för oss alla – indirekt eftersom vetenskapliga framsteg kan hämmas och direkt eftersom vi har oräkneliga kopplingar och samarbeten med amerikanska forskare. Låt oss verkligen hoppas att det inte blir så.
Martin Nilsson Jacobi, rektor och vd för Chalmers tekniska högskola
Under vinjetten ”Rektor kommenterar” delar Chalmers rektor och vd sina reflektioner kring aktualiteter som berör utbildning, forskning och nyttiggörande.